1420122_10201538310833958_1995294651_n

BLOGG

2018 > 03

Det har varit intensivt förra veckan. Lite för intensivt. Det är svårt att balansera livets alla delar. I ärlighetens namn så tar livets måsten mycket energi. All tid och energi som behövs för obetald arbetstid. Så fruktansvärt mycket tid och energi det tar att få vardagen att fungera med matlagning, disk, torka golv, dammsuga, städa toalett, plocka leksaker, byta sängkläder, tvätta, torka bajsrumpor, byta bajsblöjor, gå ut med sopor, borsta barntänder, torka snornäsor, skotta snö. Listan tar aldrig slut. Det värsta är att allt ska göras under konstant skrik, bråk och tjat från barn. Stressnivån är hopplöst hög. Tänk om det räckte att bara ta hand om barn och hushåll. Att få slippa det dåliga samvetet med att inte ha tid till lek, pyssel och skola med barnen.

Hursomhelst. Delar av helgen har varit bra. Riktigt bra. Den inleddes redanpå torsdag kväll men 1 timme skidvallning. Det är säkert 1 år sedan sist men att valla skidor är lite som att cykla. Göra ren, borsta, smälta glid, sickla, borsta, rugga fästzon, värma in grund, klossa fäste. Det är egentligen ganska trevligt att valla skidor, om tid fanns. Jag ska i en framtid lära mina barn att valla skidor, det är bra att kunna. I ärlighetens namn var vallningen väl seriös i förhållande till min skidkapacitet men någon fördel ska jag väl ha efter alla år som skidåkare? Den väl seriösa vallningen berodde på min inte supergenomtänkta plan att köra startsträckan i Stafettvasan vilket i sin tur berodde på två saker: 1. vi behövde personer i stafettlagen och 2. jag saknade startrakan, första backen och myrarna på Vasaloppsleden.

Jag älskar Vasaloppet och jag kommer alltid att göra det!

Det var häftigt att stå på startlinjen i Bergaby igen. Det är en känsla som är svår att beskriva. Det känns spännande och avslappnande på samma gång. Tryggt och samtidigt overkligt. Jag saknar skidåkningen. Jag kan fortfarande inte titta på Vasaloppsstarten utan att gråta. Jag hade hoppats att få stå i elitleden många fler gånger en den där enda gången som 19-åring. Jag hade blivit en grym Vasaloppsåkare. Någon gång ska jag stå på startlinjen i Bergaby kl 05.00 i augusti. För att springa de 9 milen. Jag tror att jag kan vara grym på det också. Men till sommaren nöjer jag med med halva sträckan. Att springa sista biten och Vasaloppet är också trevligt.

Starten bjöd på det kallaste väder som jag har tävlat i, någonsin. -25 grader. Det är också en upplevelse. Faktiskt inte så kallt som jag trodde att det skulle vara. Tejp på kinder och haka, Idomin i resten av ansiktet, glasögon, balaklava plus  extra buff, dubbla superunderställ under tävlingsdräkten, dubbla vantar, tjocka strumpor. Jag ska inte ljuga och säga att det inte var så farligt, det är klart att det är sanslöst kallt! Värst var det för tårna som hade behövt tjockare strumpor i en storlek större pjäxor. Efter backen så blev de dock också varma :-)

Efter målgång blev det ensamhet i bussen tillbaka till Mora och därefter bil till Falun. På grund av en dubbelbokning så var jag tvungen att lämna mina lagkamrater men det kändes extremt snöpligt att lämna Mora utan att se lagets målgång. Det fanns dock egentligen inget annat alternativ då det rimmar illa att gå upp kl 04 för att hinna med starten i Stafettvasan och sedan gå ut på stan till kl 02.00. Väl hemma efter mat och dusch så sov jag skönt i 3 timmar tillsammans med den yngsta sonen. Det var mysigt!

Som en rejäl motpol till morgonens aktivitet så blev det till kvällen makup hela kittet, klackar och en liten klänning. Morgonens placering i 2a startled på Stafettvasan byttes till 2a led framför The Sounds på Falu Bowling & Krog. En fantastisk kväll med grym musik, stage dive, oliver, White Russian, sötpotatispommesfrites och Jägershots. Jag lurade ett tag på om jag skulle skriva 1,5 timme hopp i träningsdagboken men struntade i det ;-)

Nu när jag äntligen har blivit vuxen så är det grymt roligt att dansa onykter! Lite synd att jag inte kom på det före barnen för herregud vad jobbigt det är att vakna upp till det obetalda hemarbetet. Men va fan gör man när man behöver få klä sig snyggt, bli berusad, dansa, skratta och komma hemifrån utan barn. Suck it up and do it!

Imorgon fyller jag 26. Igen. Men jag blir lite klokare för varje år :-)

Läs hela inlägget »