1420122_10201538310833958_1995294651_n

BLOGG

2016 > 08

Klockan 05.17. Så trött. Sandpapper i ögonen. En liten pojke som sover tätt, tätt intill. Genom det vidöppna fönstret strömmar höstkall luft in. Jag fryser under mitt Ikea-lakan knoppa för 19 kr. En klar missberäkning. Nästa natt blir det täcke med fyllning i. Eller iallafall ett vanligt påslakan. Värmeproduktionen på natten är för mig exceptionell. Som höggravid är den ännu värre. Trots att jag söker efter det svalaste rummet att sova i har jag inte haft fyllning i täcket sedan början på juni.

Jag rättar till täcket, med fyllning, över pojken. Han gnäller lite, letar efter mig med sin hand och somnar om. Jag suckar av lättnad. Det är alldeles för tidigt för en liten pojke att vakna kl 05.23.

Jag blundar. Skönt. Det är så skönt att få ligga ner i tystnaden. Jag vill inte haka på mig 12-kilostyngden än. Det är så tungt. Det mesta börjar bli tungt. Att böja sig ner. Att resa sig upp. Att äta. Att sitta ner vid bordet. Magen är så tung och magmusklerna i så dåligt skicka. Bäst är att stå på alla fyra för att torka golv, plocka nedfallna äpplen i trädgården, plocka leksaer, skura golv i badrummet (listan vad man kan göra på alla fyra blir längre när man tänker på det). Halvliggandes i en solstol funkar också eller ståendes på knä för att måla fasadbrädor.

Det sveper ner kall luft. Jag lägger händerna på magen. En spark. En bebisrygg som sakta pressar mot insidan av magen. Magens form blir konisk. Tänk att hon är så stark redan. Enligt bebisappen väger hon nu knappa 2 kg och är dryga 40 cm lång. Nu är det en riktig bebis i magen. Om hon kommer ut nu så kommer hon att vara precis som sina bröder. Fast mindre. Appen visar på 80%. Jag börjar bli duktig förhindrad i vardagslivet men det är fortfarande 20% av tiden kvar. Hela 57 dagar. 8 veckor. Jag slås av tanken att om endast 8 veckor så har vi en till människa hemma. Sedan jag träffade Erik har vi tillverkat tre små människor. På sex år har vi blivit en stor familj. Det är kanske det häftigaste som man kan göra. Eller som kvinna kan göra. Om jag ska vara korrekt. Att tillverka människor. Jag kommer alltid att vidhålla min åsikt om att det är fruktansvärt jobbigt på alla plan att tillverka och uppfostra nya människor. Det är verkligen ett hårt jobb. Men det är galet häftigt. Om jag är vid mina sinnens fulla bruk när bebisen kommer ut så ska jag titta även denna gång. Att se en människa komma ut ur den egna kroppen är en märklig händelse. Jag rekommenderar alla som kan, att göra det.

Klockan 05.37. Nej. Nu går det inte längre. Hungern och törsten driver mig ur sängen. Jag vill ha småkakor och Loka crunch. Ingen utav det har vi hemma. Inget utav det bör jag äta. Efter att blodsockret låg på 7,0 hos barnmorskan senast så har jag kraftigt minskat ner på sockerintaget. Vid 8,0 börjar de testa med sockerchock. Graviditetsdiabetes kan jag klara mig undan. Är det något som jag kan så är det att äta efter huvudet och inte efter vad jag känner för. Jag blandar mig en drink på mineralvatten, pressad lime och den sista skvätten Tillmans fläderblomssaft i ett stort glas med is. Underbart! Jag går in i sovrummet och hämtar kläder. Erik vaknar såklart. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet, han vaknar om jag är vaken. Han får en morgonpuss och jag berättar att klockan är alldeles för lite för att gå upp. Det är den ju. Jag hade gärna sovit två timmar till. Om det inte vore för hungerna. Tillbaka i köket lagar jag havregryns- och bovetegröt med banan och havremjölk. Det behöver inte bli så komplicerat. Det är gott nog. Även om det inte är småkakor.

Klockan 06.01. Solen går upp. Jag tänker på löparskorna som står i källare och som inte har sprungit på alldeles för många månader. En perfekt dag för att långpass innan resten av världen vaknar. En kall sensommarmorgon innan solen går upp. Jag suger på den och tänker att nästa år, då får jag springa.

Läs hela inlägget »
Etiketter: morgonlöpning, hunger

I vårt hem finns det en stående beställning från minstingen på te. Te. Med mjölk i. Och socker i. Det började troligen med att vi ville byta bort nattvällingen, jag minns faktiskt inte riktigt. Sen dess har det hängt kvar. Det används som tröstmat, morgonmys, resemat och ibland även på natten om det är något väldigt speciellt. Det är alltid samma sorts te: rött vaniljte med havregrädde och socker (om än i olika mängd). För min egen del har även jag haft det som comfortfood under samtliga tre graviditeter till skillnad mot den släta kopp rött te som jag normalt dricker. Det är oerhört gott med mycket socker och grädde i te. Oerhört gott. Det är lent, mjukt och varmt. Det bäddar in magen och jag blir alldeles mysig inombords. Jag förstår varför vår son absolut vill ha te som morgonmys. Te med mjölk i. Och socker i.

I natt kom första nattmålet med mysigt te för min del. I gravidvecka 31+0 var det tydligen dags för nattmat. Jag har hittills lyckats undvika nattmaten, något som jag är oerhört tacksam för. Det är trots allt skönast att bara sova på natten, även om det är gott med mat. Jag vaknade av främst tre anledningar: 1. bebisen i magen sparkade på mina tarmar, 2. den (sedan två veckor tillbaka) obligatoriska nattkissningen och 3. törsten. Denna oerhörda törst som blir i slutet på graviditeten! Det är nästan löjligt. Jag tycker inte att jag gör så mycket än dricker under en hel dag och ändå! Jag är så törstig kring kl. 02-03 på natten att jag drömmer om forsar, regn och rinnande vatten. Jag drömmer att jag låter vattnet rinna in genom vidöppen mun och fyller alla celler med nytt, rent och kallt vatten. Precis som om jag inte fått dricka på flera dagar. Till slut blir jag så törstig att jag i alla fall vaknar upp ur min törstkoma, får tag i vattenflaskan vid sängkanten och häver i mig hela dess innehåll om dryga halvlitern. Men i natt var det alltså dags för te. Med törst och lite hunger är det en perfekt nattdryck! Jag kravlar ur sängen för att återigen slås av hur tung och otymplig magen är, vandrar uppför trappan på bara fötter, fram till bänken där det numera alltid finns en termos med varmt te och blandar mig en kopp. Eller nja, glas. En kopp är som bekant 1,5 dl vätska, eller möjligen att en tekopp kommer undan med ett innehåll på 2 dl. Nej jag blandade mig te i ett sånt där 5-kronorsglas på Ikea som rymmer en 33 cl-burk läsk. Jag häller i mig första glaset utan ett andetag. Gör ett nytt glas. Jag plockar åt mig datorn samt glaset med te i ena handen och min gravidkompis gaviscon i den andra. Därefter vandrar jag nerför trapporna igen på mina bara fötter och mitt nattrov. Oerhört nöjd.

Att äta och därefter somna innebär gaviscon. Att somna utan gaviscon är i princip en omöjlighet. Halsbränna är förfärligt jobbigt för nattsömnen. Lyckligtvis kommer den bara i horisontellt läge, den är lätt att få bukt med och den försvinner dagen efter förlossningen.

Läs hela inlägget »
Etiketter: te, rooibos, nattmat, halsbränna

På grund av den envisa jävel som jag är så har jag fått ett bakslag. Eftersom jag har mått så fantastiskt bra under denna graviditet så har jag jobbat på som vanligt med barn, markservice, jobb, renovering m.m. Ja, allt utom träningsmängden. Bakslaget kom abrupt förra söndagen under en släktmiddag. En molande värk i ländryggen som blev kraftigare under dagen. De följande tre dagarna blir det värre. Vid gång, trappgång, förflyttning i sidled och förändring av kroppsposition (liggande-stående, stående-liggande, liggande-sittande, sittande-liggande m.m.) hugger det till i ländryggen som om en kniv kilat in sig i ryggslutet och smärtan strålar ner genom rumpa och lår mot knäna. Det enda som hjälper mot smärtan är horisontell position med benen höftbrett isär i minst 20 minuter. AHA! tänker jag. Det är alltså det här som är foglossning!? Shit vad ont det gör! Jag, som hittills, har varit lyckligt ovetande om foglossning tänker att det nu förmodligen blir en helvetiskt sista trimester. För att minska risken för ytterliggare smärta och eventuellt besvär efter förlossningen minskar jag omedelbart belastning på kroppen såsom promenader, spring i trappan, disk och matlagning (kroppspositionen vid köksarbete visar sig vara förödande för smärtan), lek med barn och att lyfta tungt. De tre nu kommande månaderna kommer att bli långa och begränsade. För mig är en av de jobbigaste delarna med graviditeten och bebistiden just begränsningen. Att faktiskt inte kunna göra det jag vill. Det är mentalt knäckande men samtidigt en lärdom. Att koppla bort. Tagga ner. Acceptera.

Till följd av detta kompletteras min grundutstyrsel, som redan innefattar  kompressionsstrumpbyxor för gravida samt bekväm BH, med ett foglossningsbälte. Attraktionskraften är enorm! Att vara gravid är verkligen ett lyft för sexlivet. Att ha kompressionstights och sportBH är för mig vardagsmat, men att gå i det från morgon till kväll kan kännas lite instängt. Men det är bara att bita i det sura, för att det funkar verkligen. Belastningen på kroppen känns längre.

Läs hela inlägget »