Jag måste göra det.

Det börjar bli jobbigt nu. Jag börjar bli mer gravid. Vikten pekar stadigt uppåt med en ökning på snart 10 kg, och då ligger vanligtvis den sista viktökningen under den sista tredjedelen. Den som startar nu. Jag börjar bli otymplig med smärta i ländryggen, smärtsamma åderbråck och konstant trötthet. För mig med låg startvikt är ökningen hittills nästan 20% av normal kroppsvikt. Det är mycket! Extra tydligt blir det om man tar en hink vatten och bär den en bit. Som under senaste besöket i sommarstugan där vi bär vatten från sjön till disk och toalett. I normala fall är det inget större problem att bära vatten, nu är känslan lite mer " unk! faen vad tungt!" De två 10-litershinkarna med vatten är ett bra mått på hur mycket extra vikt jag kommer att bära på i slutet av graviditeten.  Det är inte konstigt att kroppen tar stryk!

Att tillverka ett barn är ingen lätt match. Det är mentalt och fysiskt utmattande och utmanade.  Att kvinnor på något sätt skulle vara svagare än män är helt enkelt skitsnack. Självklart blir kvinnor klena och trötta under en graviditet, men det hade även män blivit. Självklart blir kvinnor begränsade och känslomässiga när de ammar, bär och uppfostrar barn. Men det hade även män blivit. Det är inte könsbestämt. Dock så kan endast kvinnor bära, föda och amma barn. Det blir svårt att ändra på det. Och därför också svårt att se hur män skulle reagera om det gick att testa. Egentligen är det ganska galet att kvinnor som, generellt sätt, är fysiskt mindre än min ska bära barn. Min man på 180 cm och 80 kg är ju betydligt bättre lämpad att bära barn än mig på 165 cm och 50 kg.

Att göra en ny människa är att ge av sin egen människa. Jag skulle gladeligen dela den bördan. Men, det går inte! Det gör inte det. Så jag måste göra det. Men det hade varit oerhört jobbigt att göra det utan en stark man.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Etikettmoln