Marathon - 'walk in the park'

Kroppen har gått i ide. Allt går på sparlåga. Det är tjock gröt i huvudet och klibbig sås i ryggmärken. Nerverna kopplar inte fram, och om de gör det så går det oerhört långsamt. Ååå, så långsamt det går.

Tankarna hittar inte vägen till framloben utan håller sig någonstans långt bak i huvudet. Planeringsförmågan är klippt. Det är inte helt ovanligt att jag måste handla tre dagar efter varann därför att jag alltid glömmer något.

Mitokondrierna har dragit sig tillbaka till det mörkaste hörn som de lyckats hitta och puttar ut minimalt med energi i muskelcellerna. Kraftkapaciteten har nått sitt minimum. Maximal styrka är kraftigt begränsad och uppgår till uppskattningsvis 50% av normal nivå.

Energinivån är i botten, i tårna. 24-7 önskar jag att jag bara får ligga i sängen och blunda. Intrycken svämmar över efter någon enstaka timme. Att sova är nödvändigt. Dagens normala är klockan 20.00-06.00, alltså när mina pojkar på 3,5 år och 2 år sover. Om jag får chansen så händer det att jag därutöver  sover 2-3 timmar mitt på dagen eftersom jag ibland blir totalt utmattad av att bara vara vaken.

Gravidsömn är en mycket märklig sömn som snarare liknar någon form av koma. Hela systemet är blockerat för att en liten människa ska få energi till att växa. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: den trötthet som en graviditet innebär är på ren svenska helt vidrig.

Något annat som också är helt vidrigt är konstant illamående. Jag letar förtvivlat efter livsmedel som dämpar illamåendet och har hittills endast konstaterat att saltgurka och fetaost fungerar. Tyvärr dock endast i en mycket kort framtid. Detta innebär att jag äter nästan hela tiden! Inte alls bra för tänderna som för övrigt redan ligger risigt till under en graviditet.

Två val som mitt liv kretsar kring just nu är 1. sova eller vara trött samt 2. äta eller må illa.

Att äta är inget stort problem eftersom jag är konstant hungrig, det är bara så himla tjatigt att äta hela tiden! Vikten är egentligen inte heller något problem eftersom den hittills har hittat tillbaka till ursprunglig form bara den lilla människan har kommit ut. Slutresultatet kommer att stanna på plus 15-20 kg och nu är det sisådär 30 veckor kvar att gå upp majoriteten av dessa kilon så det kommer att behövas mycket mat och mycket vätska.

Man kan fråga sig varför jag gör detta en tredje gång. Jag är väl antagligen överdrivet fashinerad av vad kroppen kan göra. Dessutom så kan jag inte delegera den här uppgiften till någon annan. För mig är idrottsliga utmaningar såsom Vasaloppet, marathon, Lidingöloppet och Fjällräven classic en "walk in the park" jämfört med en graviditet. Kanske är det därför som jag efter denna tredje, och sista, graviditet är oerhört motiverad till att springa marathon fortare än jag någonsin har gjort det tidigare. Om kroppen fixar att tillverka tre nya människor så borde den kunna springa marathon jäkligt fort!