Pappa tycker om att cykla fort.

Det är mörkt nu. Utanför och inuti. Det är jobbigt. Det är så långt kvar till att ljuset kommer. Även om det inte alltid är helt mörkt så är det ändå grått. Grådaskigt. Mulet. Vått. Kallt. Då är det svårt att se ljuset i tunneln. Ibland känns det som att det bästa vore att gå i ide för att inte vakna förrän det blir ljusare. När solens strålar värmer. När dagarna är ljusare. När nätterna blir kortare.

November är jobbig. Tråkig. Jobbig och tråkig. Det känns som att det mesta är på vänt. Att bara ta sig igenom det värsta mörkret. Att överleva. Snart kommer ljusen. Inte det stora ljuset utan de små ljusen. Adventsljus. Juleljus. Stjärnor. Girlanger. Det känns bra. Det känns hoppfullt att det ändå finns ljus i mörkret. Julens glansdagar är nog ändå över. Men ljusen finns kvar och därtill ökar! När priset på el och led sjunker så ökar ljusen. De levande ljusen har blivit moderna ledljus som lyser starkare och längre.

Igår tändes ett litet hopp. I mörkret med pannlampor försvinner de. Med spadar. De gräver och skyfflar och jobbar. Trots att det är mörkt. Vått. Kallt. I ett mörkt november jobbar de. Mestadels tysta. Förutom spadtagen. I pannlampornas sken bygger de en väg av grus i skogen. Precis som förut. Precis som människan alltid har gjort.Med rejäl mankraft bygger de inför ljusare tider. Inför våren. Inför sommaren. Inför långa varma sommarkvällar.

Trots allt mörker. Trots lättheten att välja ljus och värme inomhus. Så är det där jag trivs bäst. I mörkret. I kylan. Under tallarna. Tillsammans med mankraft. Som bygger hopp om varma och ljusa dagar. Jag säger inte mycket. Jag gör nog inte det. Framförallt inte ibland. Det är ingen som vet. Ingen som känner. I mörkret är det ingen som ser allt mörker som jag tar med mig. Det är heller ingen som känner den glädje som jag fylls av när jag står där. Med min familj. Med min man. När jag står där med mina två små pojkar. Med sina pannlampor. Mina fina små pojkar. Som vill hjälpa till att bygga. Som har spadar  att gräva med. Och jag förklarar att här. Här kan man cykla fort sen. I sommar. Med pappa. Pappa tycker om att cykla fort.

Sen går jag hem. Med lite mindre mörker omkring mig. In till ljuset och värmen i huset.