Runners High. eller Väggen.

Plötsligt händer det! En helt vanlig lätt onsdagsmorgonlöpning. 

Träden kommer närmare men samtidigt längre bort. Det känns som att springa in i en tunnel. Det blir liksom dimmigt i huvudet. Ljuden försvinner bort. Andningen stannar av. Jag tappar kontakten med kroppen. Fötterna tappar kontakten med marken. Benen springer av sig själv, ömsom i tjock sirap och ömsom på rosa fluffiga moln. Kroppen kör på cruise control.

Jag tänker att ”det här är lite otäckt". Samtidigt är det läckert! Det är som att huvudet har hoppat ut ur kroppen och tittar på när kroppen gladeligen fortsätter att springa. Magiskt. Tur att jag har telefonen med iallafall, om jag ramlar ihop. Kanske är något fel?

Jag njuter av varje steg, som jag själv inte är medveten om att jag tar. Det är det här som ä flow. Runners high. När belastningn exakt matchar upp kroppens fysiska förmåga. När kroppen gör det som den van att göra. Helt utan ansträgning!

Det skulle också kunna vara väggen. Jag blir lite besviken av tanken. Typiskt! Att det bara är kroppen som går in på lågvarv när det byter från förbränning av kolhydrater till fett. Det skulle i ju för sig kunna vara så? Jag har medvetet ätit för lite i några dagar för att minska något kilo. Varje extra kilo gör ganska mycket i varje steg. För knän, leder men även för ”flåset” och farten. Därtill morgonspringer jag på tom mage. Väggen blir ju betydligt närmare då.

Hur som helst så är det en magisk känsla oavsett om det är Runners High eller Väggen. Jag fortsätter att springa med ett leende på läpparna och myser. Det här är kärlek.

Etiketter: flow runnershigh väggen